det känns som om jag har gråten i halsen idag..
jag skulle bara vilja lägga mig ner och gråta.
jag är rädd,verkligen livrädd för det här,det här som har med kännslor att göra,
det är liksom inte min grej..
när jag tänker på hur snäll du är mot mig och hur du verkligen försöker visa att du tycker om mig,så blir jag tårögd,för jag tänker tillbaka på allt annat som varit och inser att jag då blev behandlad som skit..
och tackvare en annan människa vet inte jag hur jag ska bete mig mot dig för att han förstörde mig och min syn på kärlek.
det är jobbigt,och jag vet att det kommer sitta i ett bra tag till,
men jag ska verkligen försöka visa dig att jag tycker om dig,för en finare människa får man leta efter!