Jag hatar sånnadär samtal,dom kommer som käftsmällar fast man vet att det har varit på gång.
Har psykist försökt förbereda mig för det här,men det går aldrig att förbereda sig nog.
Även fast att det skulle vara bäst för dig,och dina närmaste att bara somna in,så tar det hårt i hjärtat,att behöva se dom man älskar ledsna och förstörda.
Det är inte långt kvar nu,och jag vet inte hur jag ska vara i den här situationen.
Allting blev jusst jätte jobbigt :(

Farfar ♥