Jag är påväg neråt och snart exploderar jag. 

Jag vet inte om saker och ting förändras med åldern,men jag hinner inte med och ingenting är sig likt.

Det blir aldrig som man tänkt sig,och det är en sak som är säker.

  

Jag låter små saker ta min energi och just nu så känner jag att jag är i en period där jag håller på att ge upp vissa saker.. 

Livet går inte alltid den väg man själv vill,men någonstans så vet jag att det inte får stoppa mig..