Vilken vecka.

Aldrig varit med om en sån känslomässig fruktansvärd och seg vecka.

Jag har gråtit,skrattat,gråtit massor igen och sen sovit.

Legat i sängen i ett ex antal timmar,vill inte ens veta hur många för det skulle bara bli ennu mer tragiskt.

Just nu har jag slagit på "off" knappen,jag känner ingenting alls just nu,och ja,jag må kanske ha gjort något alldeles impulsivt,men det var det jag kände för,och jag fick lov att stänga av allt för en kort stund!

Men jag känner att jag är sakta men säkert på väg upp igen,(peppa peppar ta i trä)

Men idag har jag iallafall mått hyffsat bra,och jag har till och med duschat....

Yää,goo meeee!

Komiskt att jag sa för någon vecka sen att "allt är så bra,det är så bra att snart kommer nått att gå åt helvete"

Jotack.

Just nu är det bara en stor klump i magen,och jag vet inte hur jag ska formulera allt efter dessa dagar.

Det är så mycket tankar och funderingar just nu så jag håller på att bli tokig. 

Vill hellst inte gå utan för dörren,helst inte på flera dagar.

Mycket som ska fixas dock,men jag har kommit en liten bit på väg :)

Städning idag,och sen i morgon går ett par flyttlass!!

Detta ska bli såå skönt,spännande,men också lite "sorgset" jag menar,jag är van med att alltid ha någon hemma,eller veta att någon alltid kommer hem.

Jag står min familj nära,och att veta att jag inte längre ska bo med dom längre gör mig lite ledsen,MEN,det ska bli så kul att stå på egna ben nu,som jag längtat efter detta! Och skulle jag känna mig ensam så kan ju jag cykla hem hit när jag vill och umgås med dom så detta ska nog gå bra endå ;) 

Men allting händer på samma gång och jag har nog inte riktigt hängt med.

Livet är dock bra,mycket bra.

Jag har chockat mig själv.

Men jag är också rädd,jävligt rädd för vad som kan hända.

Men jag tror jag tänker för mycket,jag kanske egentligen inte borde tänka så mycket alls så kanske allting blir bra?

Ja jag vet inte.

Rörigt är det,men jag är glad,mycket glad! :)